måndag 12 oktober 2009

Två veckor i sorg

Älskling,

Livet känns outhärdligt utan dig. Två veckor med förtvivlan, tårar, panik och djup sorg. Samtidigt som känslan av overklighet finns där. Livet med dig var glädje och bus varje dag, allt var så mycket lättare och roligare med dig. Du fattas mig så otroligt mycket!

Vill gärna dela alla fina minnen här på bloggen men nu känns det för tufft att tänka på det men jag hoppas att jag snart orkar för det finns så mycket underbart att berätta om...

Ska försöka sova, det är svårt och oroligt men jag längtar efter att du kommer till mig i drömmarna... Puss kram love

6 kommentarer:

  1. Hej fina Lillemor. Uffe kommer alltid att finnas med dig... inom dig... och runt omkring dig. Om du blundar kan du sakert kanna hans narvaro... och mellan tararna kan du ge honom ett litet leende nar du tanker pa nagot roligt ni gjorde tillsammans. Han finns hos dig for evigt. Styrkekramar till dig fran mig / Anne

    SvaraRadera
  2. Kära du, tänker på dig. Tänker att det är bra att du har din fina dotter till tröst, och vovarna, och de fina minnena. Kram / Monika

    SvaraRadera
  3. Kära Lillemor,det är ren tortyr dygnet runt att mista ngn,ens hela jag o hjärta ,fullkomligt skriker efter personen man misst,man vill inte ,vågar inte tro på vad som har hänt,man vill inte ta till sig hela smärtan på en gång att ens älskade är borta,man bara önskar sova,för i drömmen finns man ju fortfarande tillsammans.Jag vet detta är inte tröstande ord,jag vill bara du ska veta det är fullständigt normalt ,alt vad o hur du upplever din mans bortgång.Ibland vissa stunder blir man så arg,o vill inte tro det är sant vad som hänt,tills att i nästa minut vara tacksamm över all glädje man fick tillsammans.Man kan pendla så här i lång lång tid.Bara du kan bestämma över din sorg,bara du kan bestämma när din sorg blir lite lättare.Jag misste min man för 11 år sedan ,o det går inte en dag när jag inte saknar honom,men sorgen blir lite lättare med tiden ,men man har altid en liten ilska o sorg innom sig att varför fick inte vi uppleva livet tillsammans.Jag önskar dig all värme och hoppas du har familj och vänner som ställer upp för dig och hjälper dig på din väg framåt i livet,kram Christina hbg

    SvaraRadera
  4. Lillemor,
    Jag känner din sorg. Vår sorg. Orättvisa. Hopplöshet. Frustration. Overklighet. Håll ut.....det MÅSTE komma en morgondag...men när då???? Tänker såååå mycket på er. Kram på er båda två från oss i ÅBY

    SvaraRadera
  5. Det du går igenom är näst intill outhärdligt. Har man inte misst en nära anhörig plötsligt utan förvarninng kan man inte förstå. Sorgen blir så stark att den känns fysiskt. Det finns inga ord i världen som kan lindra speciellt mycket. Men en sak är säkert tiden kommer att hjälpa dig. Långt där framme kommer det du nu känner att lätta. Det gäller bara att ta ett andetag och ett till.

    SvaraRadera
  6. Kära Lillemor. Jag känner igen det du skriver. Jag förlorade min äldsta dotter i somras och varje gång jag tittade på foton av henne så sa jag till mig själv "nej det är inte så" men jag visste ju innerst inne att det var så. Jag gråter, skriker och sörjer. Jag gör som du, bloggar.
    Jag kan känna den stora underbara kärleken du och Uffe har mellan er, den är stark och den kan aldrig dö. Jag kan inte säga något för att lindra din sorg för de orden finns inte Men jag kan skicka dig en stor styrkekram. Jag tänder ett ljus för Uffe.
    Själar säger aldrig farväl.
    Kram Kerstin

    SvaraRadera