lördag 17 oktober 2009

Regn ute och tårar inne


Älskling,

Idag är det regnruskigt väder ute och det är så jag känner mig inombords... Allt känns så hopplöst, hur ska jag orka med allt som ska göras... Finns det nån hjälp? Idag har jag varit ensam en liten stund för första gången och det var fruktansvärt... Jag pratade med dig hela tiden, jag pratar jämt med dig och vi pratar om dig jämt... Vi saknar dig så mycket!

När det regnade när du fanns hos mig var det bara mysigt att vara ute, vi hoppade i pölar som barn och hundarna lekte. Så gick du och pratade om vad vi skulle äta för gott när vi kom in, kaffe såklart och nåt gott till. Du älskade att göra mysigt och tända ljus, du längtade till hösten nu när vi skulle jobba mindre och vara hemma och mysa... Du är underbar!

Nu ska jag sova och drömma om våra mysiga höst kvällar, puss kram love!

Jag får frågor här på bloggen om praktiska saker som begravning, annons, orsak osv... Jag vet inget än och jag har inte orkat ta tag i allt men så fort jag vet något kommer jag att skriva om det... Allt känns bara så övermäktigt och jag vill inte tro att det är vad vi ska planera för.

Tack för alla fina kommentarer!

11 kommentarer:

  1. Som du lider, jag beklagar djupt.

    SvaraRadera
  2. Ensamheten är svår. Jättesvår. Man får tid att tänka och det gör allt svårare. Risken finns att man gräver ner sig i sorgen. Mitt hjärta värker för dig. Tur du har hundarna som kan distrahera och ge dig goa pussar.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Frågvisa Tuffa Victors matte i Ystad17 oktober 2009 13:23

    Jag är innerligt ledsen om du känner mina frågor ang den ceremoni då du tillfälligt ska ta farväl av din egen Uffe för att ses igen (vilket jag är övertygad om att vi gör) samt dödsannons och vad som eg ändade din älskades galet för korta liv,som påflugna och sårande Lillemor! Det är INTE för att jag är en nyfiken hyena, det må vara oerhört känsligt men jag är ingen okänslig eller ytlig person, tvärtom! Jag vill så gärna dela allt med dig bara då jag bor långt ifrån dig. Just för att jag bryr mig och värnar om dig och era vovvar och även Uffe självklart som sitter på en stjärna nu och tittar ner på dig. Du behöver inte känna dig tvingad eller pressad på minsta sätt att delge oss här något överhuvudtaget ang det praktiska vill jag du ska veta. Alla vi som skriver här vet vad sorg innebär och har själva gått igenom det h-e och stålbad det innebär och fått våra liv förändrade och känner så oerhört med dig. Ur djupet av mitt hjärta ber jag dig uppriktigt om ursäkt ifall det är så att du blivit illa berörd av mina frågor. Vi svenskar brukar dock ta itu med de praktiska sakerna först och främst och även jag gjorde faktiskt det när min mor gick bort vilket jag aldrig i livet hade trott. Man reagerar så annorlunda mot vad man föreställt sig. Givetvis har du inte föreställt dig Uffes så orättvisa öde som man gör med sina föräldrars bortgång. Jag känner med dig jättemycket ska du veta även om du kanske inte tror det p g a mina frågor ang det praktiska. Min mor blev obducerad, jag var tvungen att ta det beslutet alldeles själv då mina båda äldre syskon ej fanns där för mig och min far hade en demenssjukdom. Jag vet därmed hur det är både med det praktiska och det andra; smärtan i hjärtat. Livet blir aldrig som förut igen, allting är upp- och nervänt och man har så många frågor. Jag önskar jag kunde hjälpa dig praktiskt åtminstone men du verkar ha många vänner och inte minst din dotter som hjälper dig en hel del. Dock kan ingen tyvärr gå igenom det ofattbara och så hemska åt dig.....
    det måste du dessvärre göra själv. Med hjälp av Uffes älskade fyrfota vän som är världens bästa sällskap! Det är en stor tröst för mig att veta att du har henne i alla fall!

    SvaraRadera
  4. Idag låter du så lessen igen bästa Lillemor..

    Som om regnet upplöser inte bara marken och jorden och de vissna löven utan hela dej.

    Det känns som om du lever i chock med din djupa bedrövelse - har någon sagt dej det?

    Får du verkligen behövlig hjälp att bearbeta ditt trauma? Under de tidiga stadierna av sorg är man ju så upptagen av minnet av den älskade döde att man bara går på tomgång.

    När jag miste min son levde jag på sådan tomgång - i 15 år - det är därför jag tycker mej känna igen symptomen även om det fruktansvärda nyss har hänt dej.

    Min läkare sa då att jag skulle svepa in mig i en filt i min ensamhet - en sådan där av fleece som värmer riktigt skönt och fantisera att filten var min sons kropp och armar - och när jag gjorde det lossnade så mycken gråt. Det var som att allting bara brast i denna kärlekens värme. Och efter flera sådana kramar hade jag kommit ur chocken på ett djupare plan och kunde förbereda mej möta nästa fas.

    Kanske behöver du också sådan liknande form av enkel djupmeditation för att rensa mer än på ytan - För kroppen tar stryk och fryser när man sörjer och en varm filt kan bli den fysiska tröst som för dej så nära din älskade Uffe att kylan inuti smälter - -

    Kram!Och mycket Ljus - -

    SvaraRadera
  5. Tänker på dig! Kram från Jennie

    SvaraRadera
  6. Tänker på dig! Kram från Jennie

    SvaraRadera
  7. Hej Lillemor!
    Full förståelse för att du inte orkat ta tag i saker och ting. Det måste varit en chock för dig allt som hänt. Ta hand om dig på bästa sätt nu.
    Kram Maria.S

    SvaraRadera
  8. Vad jag gråter när jag läser dina ord om saknaden efter din Uffe. Han låter som en fantastisk människa, det är så fint hur du beskriver hans energi och livsglädje. Jag är så ledsen för er skull, för att Uffe inte finns hos er längre.

    Många varma kramar.

    SvaraRadera
  9. Hej Vännen!Du skriver så varmt och fint om Uffe.Kent och jag var lediga i dag vi var till Kents pappas grav och Uffes mamma och pappas grav.Tankarna förde oss till Uffe,vi pratade länge om honnom.Saknaden är så stor.Vi finns här Lillemor för dig,när du orkar.Kan vi göra något för dig? vi hjälper dig gärna med vad som helst.Massor av kramar Åsa,Kent. Josefine och Ellinor hälsar!

    SvaraRadera
  10. Kan inte ens finna ord för den sorg du känner... Tänker på dig...

    SvaraRadera
  11. Görel o tuffa Victor20 oktober 2009 10:58

    Vem älskar dig,när jag farit till landet långt bort Och ej längre finns kvar
    Vem ger dig mod, när du tvivlar och ej längre känner Den kraft som du har

    Ge din själ stilla ro, vandra vill om du tror
    Att du vet var din inre längtan bor

    Vem tröstar dig, då ditt inre är fyllt av en sorg Som du ej kan rå på
    Vem lyssnar till dig då bruset från livet
    Är högre än du vill förstå

    Ge din själ stilla ro, vandra vill om du tror Att du vet var din inre längtan bor

    Ditt hjärta blommar, känn doften av liv
    Du är större än du någonsin tror!!!

    Text o musik av Per Andreasson o Åsa Jinder

    Jag är inte religiös utan en sökare men denna visa som finns på Christer Sjögrens nya cd med andlig musik tycker jag passar så bra att skriva till dig och jag tror att det är vad Uffe skulle ha sagt till dig också!

    SvaraRadera