måndag 5 oktober 2009

Kanelbullar till dig


Älskling,

Nu är vi hemma efter en mysig helg tillsammans med våra vänner. Du var helgens mittpunkt som vanligt, vi alla saknar och älskar dig så mycket. Du kommer alltid att vara så närvarande för oss, mig, Angelica, våra grabbar, deras familj och våra hundar. De har tagit hand om oss på bästa sätt och jag vet att du vill att vi ska vara där tillsammans, du tyckte så mycket om att vara där och spela musik och äta god mat ända in på små timmarna...

Idag har vi mumsat kanelbullar som du älskade, du pratade om att det snart var kanelbullens dag och då var det ok att äta hur många bullar som helst.




För en vecka sen så låg vi nära och höll om varandra och sov tryggt tillsammans som vi alltid gjorde... Jag längtar så efter din kärlek och närhet. Du är underbar, jag älskar dig så mycket!

Längtar efter att få träffa dig i drömmarna, puss kram love min älskling.

11 kommentarer:

  1. Minns Ulf sen jag var liten och tittade på söndags öppet. Tyckte han var så bra.
    Minns att han alltid var så glad och skojfrisk. Minns hans stora skratt som lyste i ögonen på honom. Vila i frid Uffe. Beklagar sorgen. Kramar Anki & Peter i Falun

    SvaraRadera
  2. Beklagar djupt Uffes död.
    Så skönt att du får träffa honom i drömmarna.
    Min bror tog sitt liv för ett år sedan och han har inte kommit till mina drömmar mer än två gånger.

    SvaraRadera
  3. Så vackert och fint du skriver om era minnen tillsammans. Jag blir så rörd.

    kram Agneta

    SvaraRadera
  4. Hej.. Läste precis på aftonbladet att Uffe ville begravas med sina hundar. Min mamma Jeanette tog sitt liv i dec -02 o hennes sista vilja va just densamma - att få brännas/begravas med sin favorithund vid fötterna. Urnan med stoftet efter hunden hade sedan länge stått i bokhyllan och när begravningsdagen kom fick jag lägga ner den vid mammas fötter. Detta gjorde mig så oerhört lugn - att veta att hon skulle känna sig ensam.
    Jag beklagar din sorg / Lotta i Sandviken

    SvaraRadera
  5. Det känns lite märkligt att det är så himla kort tid sedan ni sågs. Det måste kännas som år. Jag hoppas hoppas att inget sätter käppar i hjulet och att Uffe får med sig sina vovvar. Förstår inte varför man INTE skulle få det. Mina föräldrar ligger bredvid kapellet på Norra Kyrkogården i Solna, där finns även en bänk att sitta och filosofera på. Det är vackert där. Mycket vackert.

    SvaraRadera
  6. Så fint och berörande...

    <3

    Ta hand om dig

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Vilken fin blogg till minne av Ulf Larsson. Det känns sorgligt att han är borta. Jag är född i slutet av 70-talet och växte upp med "Bröderna Olsson" och "Söndagsöppet" i TV. Man blev alltid på gott humör när man såg Uffe i TV-rutan.

    För två år sedan såg jag honom framträda tillsammans med Bert-Åke Varg i Finspångs Folkets Hus. Vilken härlig föreställning!
    När Uffe berättade sanslösa anekdoter ur sitt liv skrattade jag så tårarna rann, jag låg dubbelvikt i bänkraden.
    Några månader senare gästade han och Bert-Åke Folkets Hus i Valdemarsvik, då åkte jag dit bara för att få höra Uffes monologer en gång till.

    Flera av dagens "komiker" är så elaka och ironiska, men Uffe Larsson var så vänlig och varm i sin framtoning. Man skrattade inte ÅT honom, man skrattade MED honom.

    Jag hoppas att SVT hyllar honom med ett fint minnesprogram.

    /Kaj

    SvaraRadera
  8. Kära Moj,
    En stor kram från Micke, Britt och Bosse

    SvaraRadera
  9. Lillemor och Angelica,
    Håll ut. Snart ses vi igen. Försök samla kraft. Ät och drick. Vi finns med er hela tiden om än inte fysiskt just nu. Vi tänker på er. Vi tänker på dej Uffe. Varför kunde du inte få vara kvar hos oss? Du behövs här. Vi hörs imorgon igen. Kram från era vänner i Åby.

    SvaraRadera
  10. Med en hjärtekram till dig5 oktober 2009 kl. 22:45

    Hej igen,
    Jag följer dig och dina tankar här i bloggen och känner så starkt med dig.
    Vad livet är kort ändå. Alldeles för kort för att inte fylla det med kärlek, leenden och närhet, när vi kan det.
    Jag var där Uffe skulle ha varit och talat i lördags. Vi mindes honom och saknade honom, men kände det som om han log och nickade godkännande; Visst skulle vi se filmen, trots allt.

    SvaraRadera
  11. Lillemor !
    Beklagar sorgen.
    Vi älskade verkligen att se o höra Ulf Larsson.
    Saknaden är stor.
    fam. Larsson Skåne

    SvaraRadera