Jag längtar efter dig så mycket! Jag har inte orkat skriva, jag har inte orkat någonting de senaste dagarna... I helgen har jag varit hos B som har tagit hand om mig och lagat god mat som du älskade, kräftor, västerbottenspaj och pasta. Jag försökte äta och tänka på dig med glädje men det är så svårt... Du var ju min stora glädje! Vår underbara R♥ kom till Stockholm och fikade och pratade om hur fantastisk och generös du är och hur du har berikat våra liv så oerhört!
Din bonusdotter A♥ var i Vadstena och hämtade saker från vårt hus vid vattnet, hösten hade kommit och löven låg gula vid vår strand. Att vi aldrig kommer att åka dit tillsammans igen känns fruktansvärt, vi har delat så många underbara stunder där, tack för allt du har gett mig och fortsätter att ge mig!
Jag älskar dig så mycket och vill bara vakna upp ur den här mardrömmen, jag vill vakna vid din sida och allt är som förut... Jag längtar efter mitt härliga liv med dig vid min sida, puss kram love♥
Hej Lillemor
SvaraRaderaJanne (Loffe) och jag tänker på dig och vill bara säja att vi saknar att inte Uffe längre finns med oss på jorden. Själv ska jag åka hem till Norge i morgon bitti då min syster har bett mig komma hem för att ta farväl av min svåger. Han är svårt sjuk och kommer inte att komma hem igen utan kommer nu att få vård på sjukhus sina sista dagar i livet. Livet är orättvist ibland. Många kramar från Gurianne och Janne
Hej Lillemor
SvaraRaderaHar följt din blogg sen den startade och det gör så himla ont att läsa om din sorg och smärta.Din sorg är så djup, stark och rå.Jag kan känna den, nästan fysiskt, fastän jag inte känner dig, och dessutom sitter här, på andra sidan en dator.Du känns som om du är som djupast nere nu, och det kommer att ta tid men jag längtar tills vi som följer dig på bloggen kommer att få läsa när det börjar kännas lättare. Tills dess, låt det få ta tid, det måste det få göra innan det kan kännas bättre.
Låt dina nära och kära ta hand om dig nu när du behöver det, du kan ta hand om de sen när du mår bättre.
Tänker på dig varje dag,
Cissi
Jobbigt, arbetsamt - en mardröm som du själv säger. Jag vet inte vad jag skall säga - det finns inte mycket man kan säga. Alla säger så fina saker till dig och det finns inte mycket att tillägga. Låt sorgen vara där - men låt den inte förlama dig. Ta hjälp av dina nära och kära när du inte orkar med det praktiska. Vi kvinnor har en tendens att vi skall orka, vara duktiga och klara precis allt. Det gör vi inte alltid. Ibland behöver vi en famn, även om det inte den famn du allra högst önskar.
SvaraRaderaKram
Mitt i den uppslitande sorgen sätter du ändå fingret på det som verkligen betyder någonting här i livet: kärleken. Tack.
SvaraRaderaHejsan, visste inte att du hade en egen blogg och jag beklagar sorgen och det var som jag kunde känna av din smärta, sorg och annat...även vi inte känner varandra. Men jag vet hur det är att förlora någon man älskar, alltså någon inom familjen. Ta väl hand om dig och du inte alls är ensam... familjen, och närmare vänner som betyder mycket för dig finns för dig. Låt sorgen ta tid och det ljusnar för framöver.
SvaraRadera(kram) om du vill. // Jessica
Hej Lillemor
SvaraRaderaJag läser inga bloggar förutom din. Du skriver så fint och varmt, jag lider så otroligt med dig. Jag känner inte dig eller Uffe men önskar att Ni fått mer tid tillsammans, Ni var verkligen ämnade för varann. Ta en dag i taget och var rädd om dig. Kram Linda/Jönköping