måndag 26 oktober 2009

Fyra veckor av tårar

Älskling,

Idag är det fyra veckor sen du skickade ditt sista sms till mig, fyra veckor sedan vi sågs senast, fyra veckor sedan det ofattbara inträffade... Jag har inte ord för att beskriva den smärta och sorg jag känner, jag är tom, helt tom utan dig... Det har gått fyra veckor men jag kan fortfarande inte förstå att du inte finns här fysiskt längre, jag bara väntar att du ska komma hem min älskling! Hem till oss och ge oss all den kärlek och glädje som bara du kan...

Det känns som om livet blir tuffare för varje dag utan dig, det finns inget hopp, ingen ljusning, det kan inte blir bättre för du kan inte komma tillbaka till mig. Fast jag vet att du vill vara här hos oss och vi vill ha dig här, varför kan det inte få vara så? Om det fanns något jag kunde göra, om jag visste att du fanns nånstans 1000 mil från mig skulle jag gå varje dag, med hopp om att träffa dig, jag skulle aldrig ge upp utan fortsätta tills jag fick vara nära dig igen min älskling... Jag saknar dig så!

Puss och kram Love

22 kommentarer:

  1. Det gör mig så ont i hjärtat att läsa om din sorg och saknad.
    Men Uffe hade inte velat att du mådde såhär, han hade velat se dig glad och lycklig, se till att finna den lyckan igen, trots allt tungt.
    Vi är många som tänker på dig.

    SvaraRadera
  2. Inget besked i dag heller??? Ang din Uffes så hastiga bortgångs orsak???

    SvaraRadera
  3. Lillemor,
    det skär i hjärtat. 4 veckor.....det känns som en evighet. Kram och godnatt!

    SvaraRadera
  4. Det känns ändå skönt att Uffe fick vara lycklig sin sista tid på jorden. Det var han värd efter allt...Han ser ut att må så bra på bilderna med dig. Kram

    SvaraRadera
  5. Hej.håller med föregående skrivare, försök att se ljust på tillvaron. Du har en dotter, hundar och alla ljusa minnen.

    SvaraRadera
  6. Tänk att du fick gåvan att möta kärleken. Det är inte alla förunnat. Förstår - mer än väl - att det är ohyggligt svårt att tänka positivt. Näst intill omöjligt, men om du envetet försöker så löser det sig till slut. Verkar det omöjligt? Ja jag vet att du säger JA men det är det inte. Visst är det värt att ha varit så älskad som du varit även om det är tungt nu. Priset är högt men jag vet att du aldrig någonsin skulle vilja byta bort det mot att aldrig ha träffat honom.
    Jag skickar positiva tankar till dig och vet att du med hjälp av de som står dig närmast klarar av allt som är så tungt, så tung.

    SvaraRadera
  7. Tuffa Victors matte27 oktober 2009 kl. 16:25

    Klämkäcka uppmaningar hjälper inte ett dugg utan gör ofta saken bara värre hur välmenta de än är! "Ryck upp dig" gör t ex ingen nytta alls för en som är djupt deprimerad. Sorgen måste få ta sin tid, det tar olika tid för olika människor. Den får man leva med livet ut, den försvinner aldrig. Att vara lycklig (!) nu tycker jag är en skymf att skriva till Lillemor faktiskt hur välment det än vara må. Hur ska hon kunna vara det?! Hon får ju inte ens lov att respektera Uffes sista vilja! Och en dotter kan inte ta en livskamrats plats faktiskt. Precis som jag inte kunde fylla ut platserna för mina äldre syskon då de inte fanns där för mor när hon inte ville leva längre.....Lillemor har ALL RÄTT I VÄRLDEN att må kolossalt dåligt nu; hela hennes tillvaro är i spillror. Låt henne få ta tid på sig att överhuvudtaget ta in att Uffe inte finns längre, hon har inte ens kunnat ta farväl av honom. En hund är en kolossalt stor tröst men smärtan kan inte ens ett älskat husdjur som är totalt osjälviskt ta bort. Tyvärr.

    SvaraRadera
  8. Hej gumman
    Jag läste en så träffande kommentar som Patrick Swayzes änka Lisa sa: "Sorgen är som ett vilt djur i kroppen". Det träffade mig som ett slag i magen, för det var så sant. Det är verkligen som ett vilt djur. Men något annat hon sa: "jag vet att jag kommer träffa honom igen, jag hoppas jag kan härda ut till dess", gjorde mig så ledsen. Skall resten av livet vara att "härda ut"? Det vore ju fruktansvärt om det är så.

    För din skull hoppas jag du så småningom kommer att hitta din egen vardag. Även om det kommer ta tid. Vi är så olika i vår sorg. Det är så individuellt.

    Jag har själv aldrig upplevt en så stark kärlek som er kärlek till varandra. Jag hoppas jag gör det en dag, men jag börjar bli lite till åren så det är nog en omöjlig önskan. Problemet är att man blir så sårbar när man släpper in kärleken i sitt liv. Jag vet inte - det är väldigt dubbelt.

    Sköt om dig raring. Tänker på dig ofta ofta och jag är inne i din blogg dagligen.

    Kram

    SvaraRadera
  9. håller med den förras komentar, helt rätt av tuffa viktors matte.det är exakt så.
    lillemor måste få den tid hon behöver, och det känner hon själv.
    varma hälsningar
    till dig och angelica. mvh/gudrun.k.

    SvaraRadera
  10. Tuffa Victors matte28 oktober 2009 kl. 18:01

    Inget besked än om orsaken till Uffes plötsliga bortgång??? Har du tagit itu med ditt sista farväl, tillfälligt, till honom än? Hundarna hans SKA bara med så det så!!!

    SvaraRadera
  11. Sorgen kommer att släppa jag lovar men det tar tid. Vad du går igenom är ett tufft livsvillkor och det drabbar många varje dag. Har gått igenom en stor sorg och det har nu gått tre år. Det första året var som en dimma det andra året var också svårt för då kände man nästan inte att det var ok att fortfarande vara ledsen. Men nu känns livet bra och det går att glädjas åt väldigt mycket så det finns hopp.

    SvaraRadera
  12. Ville bara säga godnatt. Sitter och läser alla fina ord på bloggen. Vad härligt med så mycket vackra ord och tankar. Skönt att det finns människor som vill dela med sej av detta. Lillemor och Angelica behöver varenda ord för att kunna gå vidare. Ni är med mej i tankarna. Kram på er!

    SvaraRadera
  13. Kära Lillemor,

    jag lider så med dig! Men jag tror inte som övriga att du ska försöka "vara lycklig ändå" utan jag tycker du ska sörja, sörja o sörja.. allt du bara kan. Riktigt gå in i sorgen.. jag inbillar mig att man då kommer ur den lite snabbare..ur den o ur den, du förstår säkert hur jag menar. Saknaden kommer man ju aldrig ifrån. När min mamma dog så tog jag mig inte tid att sörja, jag grät aldrig riktigt.. skärpte till mig för våra barns skull. Men det inser jag var fel nu så här några år efteråt. Vet ju inte hur du fungerar, förstås. Men sörj, gråt, skrik...en dag kommer du att må bättre även om du inte tror det nu.

    *Kramar om*.

    Hälsningar Eva

    SvaraRadera
  14. Kära Lillemor.

    Kan inte föreställa mig hur jobbigt livet är mot dig just nu.

    Var härom veckan på en föreläsning om att leva vidare när det värsta har hänt.
    En föreläsare sa något så fint som jag gärna vill dela med mig av till dig. "Sorg är kärlek som blivit hemlös"
    Det stämmer så väl, det upplevde jag så tydligt när vi förlorade vår son.

    Många många varma kramar till dig och de dina.
    Pia

    SvaraRadera
  15. Kära Lillemor!
    Du skriver så fint om Uffe!
    Många varma hälsningar
    och Guds välsignelse
    önskar Sonia och Jens

    SvaraRadera
  16. Tuffa Victor o hans matte Görel29 oktober 2009 kl. 22:08

    Eva har så rätt; fick själv förtränga sorgen efter min mors hastiga bortgång fast jag var yngst och s k sladdbarn och prästen tyckte jag var grym som hade velat behålla henne längre eftersom hon led svårt av hjärtsvikt.....vilket gav mig skuldkänslor naturligtvis. Allt det praktiska var det enbart jag som fick ta hand om. Så lyd Evas råd och ta även till dig Pias föreläsares så vackra och sanna ord!!! För din och Uffes skull

    SvaraRadera
  17. Jag skulle gärna vilja fråga Jens och Sonia hur deras Gud, om han nu finns, eg tänker som är så grym mot Uffe och Lillemor??? Kan ni förklara det eftersom ni drar in honom i det hela??? Bara undrar......

    SvaraRadera
  18. Tuffa Victors matte30 oktober 2009 kl. 19:13

    I morgon när jag tänder ljus för mina föräldrar och djur i Himmelen så skänker jag även Uffe en tanke ska du veta! Livet är orättvist......

    SvaraRadera
  19. Lillemor ,uffe dog lycklig och det var tack vare dig,du måste bli glad igen , uffe vill det ,jag är helt säker,innan han träffa dig så var han så olycklig ,allt jick fel för honom ocså dök du upp , det är underbart,,,kramar från en medmänniska

    SvaraRadera
  20. Gud är god - alltigenom god - men det finns även en ond makt som har denna världen i sitt våld och står bakom all ondska och död och lidande. En dag ska hans makt upphöra och Gud besegra honom i grunden. Den som litar på Gud - som jag tror Uffe gjorde - får komma till himmelen - där jag hoppas få återse hans glada nylle igen! Jens

    SvaraRadera
  21. lenbuffe@hotmail.com1 november 2009 kl. 20:11

    Kära vän!
    Nu bör du få ta ett sista farväl av din Uffe!
    Vi är så många som är med på ett hörn! Ta med en liten väska med askan av hundarna, lägg urnorna med askan av de kära hundarna vid Uffes
    fotända,du har rätt till en stund på tu man hand med honom!Jag tror inte någon,kyrklig eller ej vid upptäckt skulle lägga sig i! Ibland så måste man få göra saker som man själv
    mår bra av! Så har jag sagt till min sambo, jag har 2 urnor efter mina fyrbenta vänner, som
    jag vill ska hålla mig sällskap som de gjorde när vi andades!Du tar så väl hand om ditt o Uffes underbara liv! Lev nu ditt liv för er skull! Skratta åt allt tokigt som ni säkert gjorde! Gråt när du saknar hans kramar! Puttra när du tänker på de små missarna han gjorde. Låt honom va med i vardagen,låt honom ge dig de vackra tankarna om att du skulle vara lycklig! Det var en av hans uppgifter! Ha ett bra liv...Lena

    SvaraRadera