Min älskling,Livet är så ensamt utan dig... Du förgyllde varje dag, varje minut, varje sekund av mitt liv! Du gav mig allt, du gav till alla omkring dig, spred glädje och gav oss känslan av att vi var bäst. Tack för allt stöd och kärlek du ger oss, DU är bäst min älsking!
Shady mår bättre idag, hon är lika pigg och busig som vanligt! Hon har varit ute och lekt och tom Russian har lekt lite med henne, då blir hon så glad!
Jag försöker tänka på vad lycklig jag är att jag fick uppleva dig som den underbara människa du är, jag är så tacksam över de åren vi fick tillsammans. Samtidigt känns det så orättvist att du inte finns hos mig nu, vi hade ju ett helt liv att leva tillsammans. Jag saknar dig så mycket och skulle göra vad som helst för att få vara nära dig igen... Allt känns så fruktansvärt jobbigt!
Nu ska jag snart försöka sova, kom till mig i drömmarna och ge mig tröst min älskling... Puss kram love
Jag tror vi är många, Lillemor, som så gärna skulle vilja att du delar med dig av förberedelserna för din Uffes sista farväl, var och när det ska ske, hur du utformat hans dödsannons och inte minst få ta del av vad som eg ändade hans alldeles för korta liv!
SvaraRaderaDet är svårt att kommentera dig Lillemor,va bra att hunden är bätre.va nöjd för den tiden du o Uffe fick.O lev med minnena du fått
SvaraRaderapeace o kramar till er
Ser du på fotot att Shady har samma sneda smile som Uffe???? Snacka om hund som ser ut som sin husse - eller är det Uffe som ser ut som vovven?
SvaraRaderaJag förstår att du känner dig lurad på konfekten. Ni skulle ju ha många många år ihop och få vara tillsammans länge. Nu blev det inte så och vem som helst kan förstå att det måste kännas förfärligt. Man undrar ju varför? Ett talesätt du säkert känner till är ju att "de bästa går först". Men det tröstar ju ingen. Enda trösten är att de kommer tillbaka i livet - men de gör tyvärr bara det i sin egen form. En form vi inte alltid ser.
Jag hoppas du haft en lite lite bättre dag än igår. Och fått sova.
Kram
Hej kära Lillemor.Kanske tycker du det är konstigt att en för dig okänd kvinna,sänder dig så många kommentarer,men jag gör det av omtanke.För än om det är en del år sedan jag förlorade min man,vet jag vad du nu går igenom.Den första tiden av ens sorg är så fruktansvärd,och om man inte har vänner och släktingar,som verkligen finns där för en,vilket jag hadde,och som jag hoppas du har,som fångar upp en,då är det svårt.Men samtidigt behöver man ensamtid,tid att reflektera över alt som hänt,och det är inte altid att släkt och vänner ,respekterar detta,speciellt kanske inte den första tiden i ens sorg.Man måste våga ,än om man inte har orken,att säga till,att nu vill jag vara ensam,och tänka själv ,få sörja ifred,få vila,få vara själv,och man måste få göra och säga detta ,utan att andra känner sig sårade,för man behöver vara själv och få tid acceptera vad som hänt.Man vill till att börja med inte tro det är sant vad som hänt,att ens älskade som man trodde sig tillbringa resten av sitt liv med är borta,man är leddsen,arg,tror man lever i en mardröm,man vill inte riktigt ta till sig sanningen.Jag skriver inte detta bara av egna erfarenheter,jag har mailat och chattat med många kvinnor som likssom jag ,förlorat sin man ,och detta i ett skeende i livet,när man på ngt vis trodde man var skyddade,alla säger,men han var ju inte så gammal,vi trodde ju vi hadde så många år ,fortfarande tillsammans.Så att jag ger dig dessa kommentarer kommer av röster frän många kvinnor.Jag har faktiskt okså chattat med män som förlorat sina kvinnor,och vi är alla lika i denna del av våra liv,det är så svårt att ta till sig att man inte fick mer tid tillsammans.Kära Lillemor,jag önskar att du hittar orken,för än om alt just nu är nattsvart,så på ngt vis måste man hitta orken så småningom att gå vidare.många kramar från C.S.S hbg,om du vill maila mig bifogar jag min mailaddress,kram pullan2msn.com
SvaraRadera