måndag 7 december 2009

Din sista föreställning



Min älskling, älskade Uffe ♥

Så började mitt tal till dig idag men jag kan fortfarande inte förstå vad det var som hände i kyrkan idag... Vi var där för att hylla dig och ditt liv, för att förmedla all kärlek som du gav oss... Men jag vill ju att du ska vara där och dela allt med oss, jag vill känna din närvaro fysiskt, hålla din hand och vara dig nära... Idag kändes du så närvarande, du var där med oss men ändå känns allt så svårt...


Allt var så vackert idag, precis som du är! Din vän Tina Leijonberg sjöng helt underbart vackert, sånger som vi valt ut till dig. Dina killar spelade så fint för dig, låtar som betyder mycket för oss och Robin sjöng en låt som han har skrivit speciellt till dig. Det var så starkt och musiken berörde alla så otroligt mycket. Jag pratade direkt till dig om allt underbart som du har gett mig, all kärlek, allt bus och all glädje. Angelica läste den fantastiska dikten som hon själv har skrivit till dig, det var så kärleksfullt och vackert. Hon är underbar och har hjälpt mig med allt till din sista föreställning, programmen som alla fick i kyrkan har hon gjort och insidan är på bilden här (klicka på bilden så kan se musiken vi valt). Angelica har även gjort den fina symbolen i annonsen och där finns en del av dikten hon skrivit.


Shady var med hela tiden och jag vet att du var stolt över henne! Hon gick och tog emot folk när de kom in i kyrkan, hälsade och fick dem att le och känna din värme och kärlek. När cermonin började gick hon och la sig framför dig, i mitten så att alla kunde se henne... Hon följde allt som hände, var lugn och trygg men när jag började gråta mer förtvivlat så hoppade hon upp och satte sig på bänken bredvid mig och la huvudet i mitt knä... När vi gick runt kistan följde hon med och tog farväl av sin älskade husse, det kändes som om hon förstod mer än vad vi gjorde, du förmedlade lugn och kärlek till henne som hon gav till oss...


Det känns som om dagen blev fin, vi gjorde allt vi kunde för att göra det någonting som var värdigt dig... Men din kärlek och omtanke är så stor att det inte går att visa under en cermoni men vi gjorde det så vackert vi kunde, med så mycket kärlek vi kunde och det känns ändå bra. Men vi förstår ändå inte, vi har gått igenom den här dagen nu, alla sa att vi skulle förstå efter den här dagen men vi förstår ändå inte att det är sant... Jag längtar efter dig, jag vill bara att du ska komma hem, att du skulle komma in i kyrkan och säga att det var ännu ett av din bus... Ok, det kanske var lite mycket till bus med det glömmer vi bara du kommer hem!


Jag saknar dig mer för varje dag som går, du är bäst, underbar... Jag älskar dig ♥


Puss och kram Love

14 kommentarer:

  1. Kära Lillemor,så fint du skriver.Dagen måste ha varit lång för dig,jag och flera med mig hoppas du har fått massvis med kärlek och omtanke från alla dina släktingar och vänner,och även från folk du inte känner,hoppas jag du känner att även vi sänder all vår kärlek och omtanke till dig.Nu gäller det att du försöker hålla dig stark,för det är nu den största saknaden och ensamheten kan kännas än mer.Saknaden finns med en hela sitt liv,men det svåraste som finns i livet.är att helt aceptera att ens älskade inte finns vid ens sida mer.Jag hoppas du vet att alla vi som följer och skriver till dig i din blogg,finns där för dig när du än behöver prata med ngn om vad som hänt,det är så starkt gjort av dig att orka skriva,och jag hoppas du fortsätter med din blogg,för det hjälper en enormt mycket att skriva av sig.Själv har jag börjat skriva en minnesbok om min man John,som jag vill ge till alla i min familj och att alla ska ha ett minne av hans liv.Trots det har gått 10 år sedan hans död,har jag inte orkat skriva den förrän nu.Jag saknar honom varje dag,och känner mig lurad av att vi inte fick en framtid tillsammans,men sorgen blir lite lättare med tiden,än om man altid bär den med sig.Bestämm själv hur du vill sörja,låt ingen annan säga hur,för det bestämmer man själv ingen annan,låt dig vara arg,rasande,ledssen,glad,skrattande,för alt detta ingår i sorgarbetet,be inte om ursäkt för din sorg och hur du tolkar den,ta god tid på dig med din sorg,för än om inte tiden läker alla sår,så behöver man lång tid på sig för att sörja,och ingen ingen ska ta detta ifrån en.Jag önskar dig all styrka i världen och ber att du ska få lite sinnesro.kram Christina Hbg

    SvaraRadera
  2. Tuffa Victors matte7 december 2009 kl. 22:05

    Det är nu och framöver du verkligen kommer att märka vad som hänt......och det är då man är som ensammast. Det är nu du ska lära dig leva med sorgen, att ingenting någonsin blir sig likt igen och att du själv aldrig någonsin kommer att bli densamma igen som du var förut. Det hade varit så givande och så uppskattat om du kunnat skriva av dig ang ditt avsked i dag. Om hur dikten din dotter skrivit såg ut t ex och vilken musik och vilka psalmer som framfördes. Givetvis vill vi hemskt gärna få veta ifall hans allra sista önskan blir respekterad också! Så länge våra älskade, bortgångna finns i våra hjärtan lever de vidare, tänk på det!

    SvaraRadera
  3. Så svårt och sätta ord.
    Man förstår inte, vill inte förstå heller.
    Jag är så stolt över dig Lillemor, Shady, A, och resten utav alla som var med idag för att ge Uffe en sista föreställning. Jag hörde ett par väl valda ord inne i kyrkan idag. Något i stil med "finare avsked kan man inte ge någon person". Och det var verkligen så. Det var Uffe MINST sagt värd. Svårt och hitta ord. Ville bara tacka Ulf för den tid du gav mig under den tid jag kände dig och kom dig så nära!. Det är med en stor saknad du lämnar oss, Fysiskt. MEN jag vet att du finns kvar i vår närhet, även om inte så fysisk. Du var med oss idag och jag är så säker på att du finns här med oss. Du gav oss all kraft till att genomföra ett otroligt fint och känslosamt farväl. Genom låten jag skrev till dig försökte jag förmedla vad du lärde mig och vilken ära och heder det var att få lära känna dig, vilket var en näst intill omöjlig uppgift att fullfölja, då det inte går att beskriva med ord. Det är med sanningens ord jag skriver det och jag menar det. Jag saknar dig Ulf Larsson. Världens Bästa komiker & skådespelare! <3

    SvaraRadera
  4. Jag sitter här med tårarna trillande nedför kinderna och känner så starkt med dig denna dag. När jag läser det du skriver om livet med din Uffe tror jag på orden "Störst av allt är kärleken" och jag tror det fanns en brygga idag mellan era själar. Kram!

    SvaraRadera
  5. Finns inte så mycket mer att säga, men en STOR kram till dig. Take care <3
    Helena

    SvaraRadera
  6. Tårarna strömmar nerför mina kinder. Jag missade Uffes sista föreställning. Jag såg inte annonsen och var därför inte med idag. Annars hade även jag tagit avsked vid kistan och hälsat på dej. Du som var halva han...
    Det blir så när man har rörigt runt sej, jag är bara så otroligt ledsen för din skulle och för att jag inte kunde vara med i kyrkan.

    SvaraRadera
  7. Jag beundrar dig verkligen Lillemor. Jag tycker att du har varit stark efter denna förlust av din livskamrat.Vi får nu vara avundssjuka på alla som Ulf kommer att träffa.
    Tänk så mycket skratt och glädje de kommer att få.Det kommer nu att bli en lång och mödosam väg för dig att komma tillbaka till vardagen. Men glöm aldrig bort hur mycket skojigt du och Ulf har haft tillsammans.
    Sköt om dig.
    Rosita/Åby

    SvaraRadera
  8. Tack för att du orkar dela med dej/Kram U

    SvaraRadera
  9. Det verkar inte som om du uppskattar just mina ord så mycket men jag skriver ändå. Jag blev så rörd i går när jag såg hur du tagit med Uffes älskade fyrbenta vän och när hon lade sig framför kistan så slets hjärtat nästan itu. Hon följde sin husse så långt hon kunde......precis som vi människor följer våra älskade fyrbenta vänner så långt vi kan, vad mer kan man eg begära?!? Så otroligt fint gjort av dig att ta med henne och så rörande vackert du gjort det med hjälp av din dotter med gråtande änglar och skrivmaskin och allt....helt otroligt. Den 15:e dec urnsatte jag min mor för 15 år sedan, det var faktiskt för mig om möjligt ännu värre än själva begravningen......Och snart är det jul och allting. Tack och lov har jag min livskamrat kvar och p g a Uffes öde måste jag verkligen lära mig uppskatta det så mycket mera. Allra helst som vi har tagit oss igenom så mycket svårt och så mycket svårt återstår men med förhoppningsvis en riktig nystart för oss på det nya året. Och så har vi ju vår älskade Victor så klart som är 14,5 år ung men leker fortfarande och busar och sover i husses säng, fniss. Tack vare glucosaminet :-) Vår förra hund fick vi bara behålla i 5 år.......Och du har även en helt fantastisk dotter!

    SvaraRadera
  10. kära lillemor.
    bra gjort att du tog dig igenom denna sista resa.Men hans kropp är där!!! Men själv sitter han med dig hela tiden, va inte ledsen,han har inte lämnat dig. Han är ledsen för att hans krop måste gå dit den gick, han saknar dig, och är med dig vad du än går. känn dig trygg. Även angelica ska ha sitt beröm för allt hon gjort dels för dig och för uffe. stort heder till henne, hon får inte glömmas.
    den stigen du nyss vandrat,har jag oxå gjort.
    denär tung att gå, Men det blir bättre Men aldrig bra. Minnena,kännslorna kramarna går aldrig från en. Men ,nu måste du tänka på dig själv. glöm inte det. mvh/gudrun kinberg

    SvaraRadera
  11. Vilken underbar musik ni valt och din beskrivning av Uffe's sista framträdande är så vackert. :-)
    Något mycket vackert är att Shady fick vara med, är nog likväl så viktigt för dessa fyrfota vänner att få ta del av det som även för dom är svårt. :-)

    SvaraRadera
  12. Hej!
    Så fint!
    Jag kan ju inte, bara nästan förså!
    Ni är (var) sååå fina ni två och jag skänker (er) all energi jag kan.
    Jag hoppas du kan, tillslut, gå vidare i ditt liv. Uffe vill nog det också, så brukar det vara. Det är lättare "på andra sidan".
    Ta nu hand om dig och LEV!!

    kramkram
    En som bryr sig om dig!

    SvaraRadera
  13. Det måste kännas oerhört tomt för er. Att försöka gå vidare vet jag är inte lätt, men det måste man ju. Sorgen kommer lindras men det tar ju också lång tid och under tiden måste man ju försöka leva i nuet. Jag blev så himla glad att Shady fick vara med under ceremonin. Jag är själv hundägare och vet hur både hund och hundägare fäster sig vid varandra. Jag tror Uffe uppskattade det mycket.
    Sköt om dig vännen, vi tänker på dig.

    SvaraRadera
  14. Det är så smärtsamt att läsa det du skriver i bloggen och jag kan känna in i hur du känner det. Jag har hållit på att mista min man två gånger dom senaste åren och vet hur traumatiskt allt kan bli. Jag är så otroligt ledsen för din skull och att ni inte kunde få mer tid tillsammans. Skönt att begravningen blev så lyckad och stämningsfull. När folk sa till mig efter att min pappa dött: tiden läker alla sår så trodde jag detta men det läker aldrig utan man lär sig leva med sorgen. Ibland kommer den över en som ett piskrapp när man minst anar det. Ni verkade ha hittat så rätt i varandra och såg så lyckliga ut.

    Sköt om dig
    Varma kramar från Malin/wiper

    SvaraRadera