söndag 1 november 2009

Sommaren


Älskling,

Jag saknar dig så mycket! Livet med dig var så lyckligt och roligt, du var en sån solstråle♥! Alltid piggade du upp mig och gav mig energi och kärlek, du är underbar! Det finns ingen som du, det hoppas jag du vet! Jag skulle göra allt för att få dela mitt liv med dig... Jag älskar dig så mycket!

Vi har haft en sån underbar tid tillsammans på alla sätt och sommaren är full av härliga minnen som jag ska dela med mig av till våra bloggläsare... När jag orkar... Jag vill att alla ska veta vilken underbar och kärleksfull själ du är! Bilden är från Grönan i juli, vi var där med A♥ och hennes guddotter M♥ som just fyllt fem. Du tyckte så mycket om henne, att hon var så härlig med sina gester och uttryck och ni skojade och skrattade tillsammans. Du var så generös med allt du kunde, ville att vi alla skulle känna sig älskade och sedda. Du kunde verkligen lyssna och uppskatta nuet, det är så vi alla borde leva... Tack min älskling för all kärlek du gav till mig och vi som fanns nära dig!

Puss och kram Love♥

Tack för alla fina kommentarer, de betyder så mycket för mig! Ni som har skrivit att ni har varit med om liknande händelser, skriv gärna er mailadress så kan vi stötta varanndra. Jag publicerar inga inlägg med mailadresser så in behöver inte oroa er för det... För oss som bor i Stockholm skulle jag gärna se att man kan starta en stödgrupp där man kan ta en fika tillsammans och prata om sorgen. Jag vill även starta ett stipendie i Uffes anda, någon som vet hur man gör? Ta hand om er och tack för att ni stöttar mig!

13 kommentarer:

  1. Tuffa Victors o hans matte1 november 2009 22:04

    NU verkar du ha hittat handlingskraften! Det låter så positivt och så härligt; en stor lättnad! Hälsa vovvarna och Lycka Till med all planering kommande vecka, ta god tid på dig! Och låt inte någon präst sätta sig på dig eller på Uffe för den delen! Självklart ska båda hundarna vara med på begravningen och de övriga sova med sin husse tills ni alla ses! Stå på dig!

    SvaraRadera
  2. En god vän till mig drabbades av samma sak som Uffe - dock av läckande kroppspulsåder. Han hann in till sjukhuset och blev opererad av Sveriges klantigaste läkare som stängde av blodomloppet i 1,5 timme samt opererade bakvänt, varvid min vän drabbades av svåra hjärnskador och avled 6 veckor senare. Läkaren avstängdes omedelbart från sin tjänst. Och blev åtalad.

    Det är så hemskt när sånt här händer. Saker vi inte ser kan plötsligt bara lägga av och inget kan man göra.

    Din idé om ett stipendium är helt underbar! Tyvärr vet jag inget om hur man startar upp sånt men det finns säkert nån klok människa här som vet.

    Hoppas allt är väl med dig. Eller... så bra det kan vara efter omständigheterna. Du verkar hitta kraft i kärleken och minnena.

    Sköt om dig
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej Lillemor!

    Uffe verkade ju mycket inom revy. Jag vet att Bosse Parnevik delar ut pris inom revy, även finns ett Povel Ramel pris. Du kanske kunde höra av dig till Bosse? Eller till L.I.S? (lokalrevyer i Sverige)
    Det måste ju finnas massor av sketcher någonstans (?) som Uffe skrivit, som kunde säljas och inbringa pengar. Jag tror många lokalrevyer skulle nappa för att göra en hyllning till Uffe. Man kan lägga ut sig på L.I.S som textförfattare, jag har själv gjort det.
    Själv såg jag Uffe i fantastisk rolig sketch i Växjö om fartkameror, den skulle va kul att få tag på....

    Lycka till!

    J

    SvaraRadera
  4. HEJ LILLEMOR. JA,JAG KAN INTE UTTRYCKA MINA KÄNNSLOR DOM ÄR MÅNGA STORA. VILL SÄGA ,ATT DU ÄR STARK, OCH FÖR ATT INTE GLÖMMA JENNIE. NI HAR INTE LÄTT. FÖLJER ERA BLOGGAR.
    KRAMAR TILL ER. MVH/GUDRUN,K

    SvaraRadera
  5. Jag läser din blogg och jag känner igen det mesta, hos mig har det gått tio år snart men tankarna och saknaden tränger sig på ibland även om livet fått ny mening.. Jag skriver också blogg, om livet i stort, mest dråpligheter förstås men även lite då och då om hur jag hanterar mitt liv som änka.


    Ha det så gott det går och krama dina hundar, de är guld värda när man blir ensam, det vet jag..

    Lena

    SvaraRadera
  6. Hej Lillemor,
    idag har din ena "son" och jag suttit vid matbordet och pratat om Uffe. Han är så ledsen. Vem är inte det? Han sa att så här länge har han inte varit ifrån Uffe sen de träffades. När Cadillac slutade i april så träffades ni igen i juni. Nu har det gått längre tid. Tack ännu en gång för allt ni gjort. Håll ut....du vet att Uffe står brevid dej. Han har koll. Kram och Godnatt

    SvaraRadera
  7. HEJ LILLEMOR ,BEKLAGAR VERKLIGEN .VET VAD DU GÅR IGENOM - MISTE MIN MOR 62 ÅR GAMMAL 28 JAN 2009 O VAR DÄR NÄR HON DOG.MIN MOR VAR OCKSÅ SÅ FIN FÖR ATT DET GICK FORT,VI TOG FARVÄL O SÅ.JAG TROR VERKLIGEN PÅ ATT HON E MED MIG O VAKAR ÖVER OSS,DET FÅR MIG ATT KUNNA SE LJUST PÅ TILLVARON O GÅ VIDARE,JAG E ÖVERTYGAD OM ATT UFFE SITTER NÅN STANS O SER PÅ DIG OCKSÅ O E VÄLDIGT LEDSEN ÖVER ATT SE DIG FÖRTVIVLAD .DU FÅR FÖRSÖKA INTALA DIG ATT TROTS ALLT SOM HÄNT FINNS DÄR NÅT BRA - ATT HAN INTE HANN O LIDA.ÄVEN OM VI SOM BLIR KVAR LIDER O BLIR KVAR HÄR SÅ TÄNKER JAG IALLAFALL ATT VI MÖTS NÅNSTANS EN ANNAN DAG - DET E DE SOM FÅR MIG ATT GÅ VIDARE MED MITT LIV VILKET JAG VET AT MIN MOR O SÄKERT DIN KÄRESTA HADE ÖNSKAT DIG OM HAN KUNDE SAGT DET.. SÅ DU JAG ÖNSKAR DIG ALL LYCKA I FRAMTIDEN FAST DEN KÄNNS LÅNGT BORTA!// MÅNGA KRAMAR JB // ps. ibland går jag o småpratar med mamma o konstigt nog så känns det bra-INTE DUMT ALLS FAKTISKT..

    SvaraRadera
  8. Hej Lillemor. Jag är så lessen för din skull och att du miste en sån underbar livskamrat mitt i livet när det var som allra bäst. Sorgen är en svår tid och vissa dagar är det lite lättare att andas än andra.
    Jag miste min bror, 41 år, i cancer för två år sedan och i dag så kan jag le åt minnen och gråta av saknad men det känns lite lättare allt efter att åren går.
    Kramar om och skickar många styrkekramar till dig från Kiruna.
    Lena i Lyckebo

    SvaraRadera
  9. Jag träffade Uffe flera gånger i jobbet och älskade honom verkligen som den person han var. Bert-Åke är en god vän till oss båda, som jag håller kontakten med sedan vi arbetade på Oscars med Phantom of the opera. Jag skulle gärna vara med dej i arbetet om en stipendiefond men har inte heller någon aning om hur man gör. Allt för att hedra Uffes minne - jag är så ledsen för din/er skull. Jag trodde verkligen att Uffe äntligen skulle få komma till ro och bli så älskad som han förtjänade att bli. Tänker på dej!

    SvaraRadera
  10. Tuffa Victor o hans matte4 november 2009 15:41

    Hur går det för dig med planeringen av din Uffes begravning? Får han sina älskade vovvar med sig? Vi vill nog alla mer eller mindre få lov att ta del av hur det fortskrider och det vore ju bra för dig att skriva av dig också ang det hela faktiskt! En granne till mig hade en 23 år gammal dotter som tog livet av sig för flera år sedan, förra veckan dog hans 46 år gamla dotter på operationsbordet, jag kan lova dig att han känner likadant som du nu!!! Hon har två söner som är 17 och 19 år gamla och fadern bor i Grekland......Stackars pojkar! Dessutom har vår grannes nya fru precis opererat sig för strupcancer och kan inte prata på "vanligt" sätt längre med vår granne och sin sambo.....Livet är ofattbart grymt. Orden tryter.......

    SvaraRadera
  11. Lillemor!
    Du skriver helt underbart.
    Med tanke på begravning och hundar etc...
    så rekommenderar jag dig att kontakta
    prästen Ulla-Britt Persson (www.prästens kennel.se. (jag har även skrivit om/med henne på min blogg - i DAGBOK 3)
    Varma hälsningar
    Britt

    SvaraRadera
  12. Tuffa Victors matte8 november 2009 13:51

    I går tog en ung, vacker tjej bara 35 år gammal livet av sig (!) i sin lägenhet bara några få meter från oss och hittades av sin sambo......Mina tankar går nu till hennes älskade hund Elin som hälsade på Victor senast häromdagen och till sambon och den helt underbara modern som är en mycket stor djurvän. Hela jag skakar och jag fällde många tårar i går. Det är så fruktansvärt, orden finns inte att uttrycka det hela och om än jag VET att Elin kommer bli väl omhändertagen av både vår grannes sambo och mor och att de älskar henne lika mycket som hennes matte så vet jag också att Elin kommer att leta överallt efter sin matte under en tid framöver.

    SvaraRadera
  13. Hoppas du kan "komma lite mer till ro" nu när du fått veta dödsorsaken. (Läste i Hänt extra i dag), att du inget kunde göra för honom. Min mans bäste kompis dog på samma sätt för 5 år sedan. Hans fru var hemma och det är faktiskt så som de säger, det går så fort som att dra ut kontakten.
    Tänk också att värre än så här kan det inte bli. (Så tänkte jag när min 9 dagar gamla son dog för 14 år sedan). Jag tycker du är duktig som orkar dela med dig och att du på det sättet vet att du hjälper andra. Vi får hålla ihop helt enkelt. Kram

    SvaraRadera