söndag 26 september 2010

Vår sista föreställning

Min älskling,

Saknaden efter sig är lika obeskrivlig som den har varit i snart 1 år... Jag önskar bara att du var här hos mig och hundarna, det vore underbart! När den här bilden togs för drygt ett år sen var vi lyckliga på vår strand i Vadstena, du satt i sjöstugan med din skrivmaskin och skrev så tangenterna smattrade... Aldrig hade du haft sån skrivarlust sa du! Shady lekte i vattnet och vi bara njöt av varandra och livet, vilken fantastisk människa du var!


Idag är det precis 1 år sen vi stog på scenen tillsammans och du gjorde din allra sista föreställning för en helt fullsatt salong, det var magiskt du var på topp! Jag skojade till och med att du gick på något för du var så i gasen... Men du var helt nykter sen över 20 år och det var du så stolt över, aldrig att du ens tänkte tanken på att du skulle ens lukta på ett glas vin. Jag var också så stolt över det, du hade stark karaktär! Den kvällen bjöd du in alla så mycket, tilltalade publiken mycket och gjorde folk delaktiga... Den kvällen var så lyckad och speciell, du strålade och allt var helt fantastiskt... Tänk om vi hade vetat att det var din allra sista gång på scenen, du som älskade att vara där och ge av hela ditt hjärta, det finns ingen som du!

Nu ser den bistra verkligheten ut såhär... Det är höst på din viloplats. Jag önskar att du var här hos oss, i värmen med tända ljus och kaffe efter en härlig promenad med våra hundar... Uffe vi saknar sig så, jag älskar dig!
Puss kram love

8 kommentarer:

  1. Lillemor! Jag minns det ockå som igår. Utsålt på Uffes sista föreställning. Vi hade bakat pajer som vi skulle äta efteråt. Min mor och syster hade bakat kakor som vi hade till publiken i paus. Uffe kom direkt ut i köket när vi kom och frågade om kaffet var klart. Han älskade kaffe. Föreställingen blev en succé. Stående ovationer, blommor och applåder. Som du själv sa...vem bestämde att Uffe skulle tas ifrån oss. Han fattas oss!!!! Kram från oss i ÅBY
    Vi ses imorgon!!!

    SvaraRadera
  2. Lillemor! Var gång jag går in och läser så kommer tårarna. För att jag blir så ledsen för dig, för att Uffe verkade vara en fantastisk person. Jag har hela mitt liv beundrat honom från den dag då jag var 5, (precis i Storebror och Lillebror perioden) och var mycket på SVT. En dag så höll Uffe upp dörren för mig och log så vänligt. Sa säkert någonting, men det kommer jag inte ihåg idag. Men jag har alltid tänkt väldigt varmt om honom och hade under flera år ett brev, som jag skrev till honom som kanske åttaåring, i sängbordslådan. Ett barn fan-brev med några slags egengjorda cigarettfimpar, som figurerade i Storebror och Lillebror, jag har glömt varför jag la med dem i kuvertet, vilken betydelse de hade. Jag skickade det aldrig.
    När jag såg honom igen, säkert 15 år senare på tunnelbanestationen, så stod jag och velade mellan att gå fram och säga hej och berätta hur viktig han har varit för mig under hela min uppväxt, en helt främmande människa.. Men jag tog aldrig steget och grämer mig än idag. Det fanns så många människor som tyckte så mycket om honom, utan att han visste.
    Men jag tänkte rätta till det så gott det går och berätta detta för dig, så att du kanske kan viska det till honom..
    Jag tänker på dig och gråter med dig.

    J.

    SvaraRadera
  3. Lillemor,
    Underbart att era hundar nu vilar tillsammans med Uffe. Önskar att flera hade samma kurage som du.
    Jag tänker på dig
    Britta

    SvaraRadera
  4. Lillemor. jag heter marit hansson. jag bodde 2006 i sumpan då jag pluggade på gymnasium.
    på tunnelbanan hem en eftermiddag satt uffe mitt emot mig, jag kände inte riktigt igen honom, han satt och läste gamla tidningar. han tittade upp och log mot mig, sedan gick vi av, tillsammans sida vid sida gick vi mot uppgången och jag frågade honom snällt om jag kunde få hans autograf då jag tycker så mycket om honom som person. självklart fick jag det, vi gick vidare och pratade lite, när vi senare gick åt samma håll skrattade vi båda och pratade lite till, sen vek han av. ville berätta detta för nu bor jag i norra dalarna och har Uffes autograf fortfarande hemma här, den har varit inramad i ca 1år och jag saknar hans leende i rutan.
    ska alltid spara den. ett varmt minne.

    SvaraRadera
  5. Hej LilleMor.
    Jag visste inte att den här bloggen fanns,Om Dig och Uffe och din outgrundliga sorg.Jag "hittade" bloggen idag när jag läste aftonbladet på nätet.
    Så mycket kärlek och glädje som han spred till Dig och alla människor.Vet inte vad jag ska skriva men visste att jag ville skriva någonting här men orden räcker inte till.För jag gråter när jag tänker på i vilkens blogg jag ska kommentera.Och frågan varför dyker upp hela tiden.Varför ska 2 personer som hittar varandra få så kort tid tillsammans?Jag har läst andra kommentarer på andra bloggar där det har stått att" Men Ni fick ju uppleva så mycket roligt och positivt under dom få årena ni fick".
    Men smärtan blir ju inte mindre för det,klart man har mycket fina minnen och roliga men när både personen och det livet som personen delade med sig av försvinner blir ju smärtan ännu större.
    Saknaden är ju obeskrivlig.Nu har det gått över 1 år sen din Älskade gick över till andra sidan-hoppas du inte tar illa vid dig av uttrycket-men han finns hos Dig TRO mig.Min Man gick hastigt bort 2003 och för över 2 år sedan var jag mycket nära döden,och mitt emellan vakenhet och medvetslöshet-när jag vaknade upp-så satt han och tittade på mig med mycket allvarlig min.När jag var vid fullt medvetande och såg ambulansmännen runt omkring mig ,då reste han på sig backade bakåt och försvann.
    Sjukhuspersonalen vill ha det till synvilla när jag kom in till sjukhuset men jag vet att han var där <3
    Jag har läst en bok som heter Själens styrka av Rosemary Althea och är nu ännu mera övertygad om att han var där.Precis som Uffe är hos Dig,fast Du ser inte han.
    Många Kramar till Dig LilleMor från Mig/ Ingela

    SvaraRadera
  6. Du skriver så fint om din älskade Uffe och man märker av varje ord och mening och inlägg hur stark eran kärlek och relation var. Jag känner likadant för min älskade, han betyder allt för mig, och vi har också hundar som är en stor del utav vårat liv och familj, de betyder oerhört mycket, och underbart att du fortfarande har dina vovvar som ger dig sällskap och kärlek, nu när Uffe inte är där hos er, och jag känner hur älskad han var, för han var en underbar person och läste idag att han fick vila tillsammans med sina älskade hundar och det värmer i mitt hjärta otroligt mycket, han fick sin sista vilja och det är helt underbart. Du är underbar LilleMor & du är underbar och stark, och hoppas och tror att Uffe finns hos dig ändå, fast du ej ser honom och han var en lyckligt lottad man som fick ha dig som sin älskade, Ni är så fina och dina ord är så vackra då du beskriver eran kärlek, många kramar till dig.....Mvh.Marie

    SvaraRadera
  7. hej lillemor läste i aftonbladet igår,tårarna bara rann ner för mina kinder. Du är beundransvärd so kan och orkar med detta.såg dig häromdagen, men hann inte på dig. ville prata med dig. tänker ändå på dig varje dag eftersom jag bor i din gamla lägenhet.
    Synd att du och uffe inte hann komma in till mig.Kan bara säga , tur att ni fann varandra, fast tiden blev kort.Men ni va lyckliga,och det är det som gäller. många kramar till dig . mvh gudrun.k

    SvaraRadera
  8. Så vackert det är på Uffes viloplats. Du skriver så vackert om Uffe, så många kärleksfulla ord... Ni var verkligen lyckliga ni två.

    Kramar till dig
    Agneta

    SvaraRadera