Saknaden efter sig är lika obeskrivlig som den har varit i snart 1 år... Jag önskar bara att du var här hos mig och hundarna, det vore underbart! När den här bilden togs för drygt ett år sen var vi lyckliga på vår strand i Vadstena, du satt i sjöstugan med din skrivmaskin och skrev så tangenterna smattrade... Aldrig hade du haft sån skrivarlust sa du! Shady lekte i vattnet och vi bara njöt av varandra och livet, vilken fantastisk människa du var!
Idag är det precis 1 år sen vi stog på scenen tillsammans och du gjorde din allra sista föreställning för en helt fullsatt salong, det var magiskt du var på topp! Jag skojade till och med att du gick på något för du var så i gasen... Men du var helt nykter sen över 20 år och det var du så stolt över, aldrig att du ens tänkte tanken på att du skulle ens lukta på ett glas vin. Jag var också så stolt över det, du hade stark karaktär! Den kvällen bjöd du in alla så mycket, tilltalade publiken mycket och gjorde folk delaktiga... Den kvällen var så lyckad och speciell, du strålade och allt var helt fantastiskt... Tänk om vi hade vetat att det var din allra sista gång på scenen, du som älskade att vara där och ge av hela ditt hjärta, det finns ingen som du!
Nu ser den bistra verkligheten ut såhär... Det är höst på din viloplats. Jag önskar att du var här hos oss, i värmen med tända ljus och kaffe efter en härlig promenad med våra hundar... Uffe vi saknar sig så, jag älskar dig!
Puss kram love
