torsdag 14 januari 2010

Hemma och förkyld


Min älskling ♥

Jag saknar dig mer och mer för varje dag! Hur har jag någonsin kunnat vara glad utan dig... Du är glädje och lycka för mig, du gav mig så mycket kärlek ♥ Det finns bara en som du, som kan ge av hela sitt hjärta till alla du mötte... Du är fantastisk och kommer alltid att vara!

Jag hade gärna sett minnesprogrammen till din ära men det kändes för tungt då, jag hoppas att jag kan se dem om ett tag men just nu vill jag fortfarande inte förstå... Jag vet att det var fint och att din vän Bosse pratade om dig och vilken underbar människa du är!

Återigen är jag sjuk, mina krafter är slut... När jag var i Åre kändes det något lättare men nu kommer allt ikapp mig och jag ligger i feber igen. Allt är slut på mig känns det som, även orden... Men din kärlek ska alltid leva kvar i mitt hjärta, jag älskar dig!

Puss kram love

Tack för alla värmande kommentarer! Jag kommer att berätta mer om min kära Uffes sista viloplats så snart det finns ork... Hoppas ni förstår.

17 kommentarer:

  1. Vi har ingen brådska,vi har tid att vänta,ta din tid som du behöver.Vi finns kvar/Kram U

    SvaraRadera
  2. Jag glömde säga krya på dej!/U

    SvaraRadera
  3. Hej Lillemor,hoppas du får orken och hälsan tillbaka snart igen.Men så djup sorg får hela kroppen att reagera,imunförsvaret bli sämre och hela ens psyke till att rasera.Låt ingen bestämma över dig,om än i välmening,hur du skall hantera din sorg,eller hur länge, du skall sörja,för detta är väldigt individuellt,alla är inte lika starka varken till psyke eller fysiskt,och visst mår ju anhöriga o vänner dåligt av att se en så ledssen,men man bestämmer själv om sin sorg.Men jag önskar av hela mitt hjärta att du snart skall hitta lite av din styrka igen.Skall du börja skriva på boken snart,eller du har inte orken till den nu.Försök att varje gång som det känns som djävligaste avgrunden,att ta ett av era vackra minnen,era gladaste stunder och tänk intensivt på denna stund eller minne,tro mig det hjälper för tillfället.Jag önskar dig ro i sinnet och att du snart är bättre.Kram Christina hbg

    SvaraRadera
  4. Hej Moj, tänker ofta på Dej!
    Kramar från
    Micke P med fam

    SvaraRadera
  5. Lillemor, du får försöka leva utav den kärleken Uffe gav dig! Han hade inte velat se dig så här ledsen. Vet att det är tungt men du har många omkring dig som bryr sig. Kram Camilla

    SvaraRadera
  6. Önskar dig styrka.

    Kram.

    SvaraRadera
  7. Sänder dej stora, varma krya-på-dejkramar!

    SvaraRadera
  8. En kommentar som inte alls har med sammanhanget att göra, men jag följer din blogg och du är så vacker! Du ser verkligen väldigt bra ut.
    Krya på dig!
    Vila och läs mycket böcker, då flyr du jobbiga tankar en stund.
    Kramar!
    Anna

    SvaraRadera
  9. Victor och hans matte Görel16 januari 2010 kl. 19:13

    Jag förstår SÅ väl vad du menar; själv är jag under stor press och stress och lider därför av tryck över bröstet vilket är väldigt obehagligt och likaså magbesvär. Det finns inget värre än saker man inte kan påverka såsom din situation f n. Att jag skrivit flera gånger om Uffes sista viloplats är bara för att jag verkligen bryr mig ska du veta, inte för att vara nyfiken hyena eller pressa dig! Jag känner också väldigt väl igen hur det är att lida av nedsatt immunförsvar; jag är förkyld året runt kan man säga och det är inte särskilt kul. Jag önskar dig såsom många andra styrka och förmåga att så småningom komma igen när du väl fått ta den tid på dig som du så väl behöver. Är inte orolig för dig i alla fall då jag vet att din dotter t ex och flera med henne verkligen finns där för dig, på så sätt är du lyckligt lottad. Liksom att du har dina älskade fyrbenta vänner som ger oreserverat av sig själva alltid. Tro på att du och Uffe möts en gång igen och att han ser dig därifrån han är nu! Inget skänker en sådan tröst....Många stora värmande kramar

    SvaraRadera
  10. Åh, jag känner varje dag .. kom tillbaka, skriv något.
    Jag har varit där du är nu.
    Det är 1.5 år sedan.
    Jag kan andas igen.
    Jag kan fungera igen.
    Jag försöker stå ut med att alla andra har "glömt".
    Jag har inte glömt.
    Jag kommer aldrig att glömma.
    Men någon sa till mig att jag har ett val; välj den döde eller de levande, nu i ditt liv.
    Så jag valde att leva vidare.

    Jag hoppas att du gör detsamma.

    / Lillasyster

    SvaraRadera
  11. Hej Lillemor,hoppas du mår bättre och förkylningen är borta.Hoppas även att du fått lite styrka till att gå igenom din sorg,och kunna hitta tillbaka igen till lite av vardagen,men förstår att hela ditt jag,bara skriker efter Uffes närhet.Förstår även det var en stor sorg för dig än mer ,att ni inte hann gifta er,som ni planerat länge.Jag sänder många varma tankar och kramar,hoppas vi snart får läsa lite mer om dina tankar och känslor,tro mig det hjälper en att dela med sig av dom,om än till okända människor,man behöver prata av sig ,det hjälper en enormt mycket i sorgarbetet.med hopp om att du mår bättre nu,mvh Christina hbg

    SvaraRadera
  12. Det var ett tag sen du uppdaterade. Jag hoppas det tyder på att behovet av att skriva minskat. Vill inte tänka på att du mår så dåligt att du inte ens orkar. Årstiden är mer än kall iår också och det gör att man sitter mer inne och kurar än att gå långa hundpromenader på flera timmar. Men jag kan tänka mig att vovvarna ger dig en massa tröst i eländet. De finns, de ger glädje och gör att man aktiverar sig. Man har liksom inget val.

    Sköt om dig tjejen. Vi tänker på dig härute i landet.

    Kram

    SvaraRadera
  13. Var har du tagit vägen? Hur mår du?
    Blir orolig, det var så länge sedan du skrev.

    SvaraRadera
  14. Vill inte pressa dig på något sätt... men nu har du inte skrivit på några dagar och nu saknar jag dina skrivna rader och undrar hur det är med dig.
    Hoppas allt e så bra det kan vara.
    Önskar dig allt gott
    / Anna

    SvaraRadera
  15. Du har varit borta härifrån bloggen länge nu.
    Hoppas du är ok.

    SvaraRadera
  16. Var är du?
    Hur mår du?

    Kram.

    SvaraRadera